Patrask & Slödder

Jag vet inte, men hösten och vintern har härdat mig. Alltså det inre, liksom. Kanske även det yttre i och med det ovanligt vintriga vädret.

Hur vet man om man har problem?

BAH.

Solen sken fint idag. Det uppskattar jag. Aristoteles utveckalde en dygdteori.

Jag ska städa, baka kanske. Räkna matte, kanske. Jag skulle vilja läsa en bok. Jag vill gå ut i solen.
Hoppas jag hinner göra allt idag.
Puss.

Jag känner för att skriva ett långt inlägg. Jag vill skriva om avokado. Avokado är nog mitt liv, det är det jag älskar. Det enda jag vill är att få ligga bredvid avokado och få röra vid den. Avokado skulle kunna få finnas med mig i alla stunder, jag skulle kunna få hjälp och tröst. Kärleken skulle kunna få spira och livet vara underbart. Jag och avokado. Tillsammans, så rörande, så omöjligt.

Någonting fattas, och det är avokado.

Hehe, eller inte. Men kärlek är vackert.
Jag kanske är lite pinsam, det blir lätt så. Men även jag är människa.
 
Hur får jag till ett långt inlägg? Kanske om jag skriver att jag måste gå och köpa tacokrydda eftersom mamma glömde det när hon var och handlade. Pappa vill ha godis men vägrar erkänna det.

Och fucking Josefina har pajat min facebook. Nu är jag medlem i en massa Britney Spears-grupper som jag inte vet hur jag går ur. Jag vill inte veta vad hon twittrar om!!
Facerape alltså.

Nu börjar det bli ljust. S Å  u n d e r b a r t .   












Meningsfullt meningsfullt.
Spridda tankar, jag tänker så det knakar.

Alltså,
mina vänner saknar kärlek. Allihop. Jag vet det. Kanske för att alla säger det.

Men ja så är det.

Tredje inlägget på typ 5 minuter.

// Bli min i natt, O du råttfärgade!

Rufus.
Gay messiah.

Vem gillar vad, och vilka.

Jag tänker för mycket. Jag orkar inte. Det känns som om jag är lätt dement och glömsk. Jag hänger inte med, jag mår dåligt. Jag jag. Så är det med mig.

Tillsammans men ändå ensammast.

Jag mår finemang.